knittaholic

World Design Capital under 2008 är den italienska staden Turin. Inom ramen för detta pågår kulturprojektet "Sweden-Italy". Syfte med projektet är att främja kulturutbyte mellan Sverige och Italien och öka kontaktytorna mellan svenska och italienska kulturutövare.

I somras hölls utställningen "Fatto in Svezia"  på Röda Sten där 14 italienska formgivare visade sina verk för den svenska publiken. På motsvarande sätt har svenska konstnärer ställt ut i Italien under året.

Som en avslutning på det här utbytet har jag under helgen varit i Turin tillsammans med Oscar Aschan som är curator för projektet, samt Ulrika Erdes som bland annat ägnar sig åt att brodera korsstygn på offentliga platser.

Mitt uppdrag var att pryda Turin med garn i form av stickgraffiti.

Åter igen tack till Strikk för hjälp med garn!



Det var en lång resa ner och på flygbussen kunde jag inte hålla mig från att sätta igång med graffitandet.



Det blev en sen ankomst till staden och då var det inte läge för annat än mat och sedan en god natts sömn. Lördagen däremot var desto mer aktiv! Upp och skutta, äta croissant och dricka kaffe. De kan göra goda grejer, italienarna...

Efter att ha fått ihop så mycket broderier det gick var det dags för stickningarna att komma ut i mörkret. Vi valde en central plats där det passerar mycket människor på dagarna. Efter mörkrets inbrott var det dock trivsamt mörkt och tomt, med undantag för några misstänksamma poliser som cirkulerade men utan att bry sig för mycket.

Några timmar och ett avbrott för middag senare var Piazza San Carlo pyntad och klar!



































Nu är bänkarna lite mjukare att sitta på!





Till sist fick en av herrarna i brons en liten sjal.



Tyvärr var inte vädret särskilt gynnsamt för fotografering, men nu sitter det där och det ska bli spännande att se hur italienarna tar emot detta. Det är en stad som till stor del består av stora pompösa pelare, valv och arkader så det var lite begränsat med lämpliga platser för stickgraffiti. Ännu värre var det för brodösen då i proncip alla offentliga byggnader var berikade med trä-, metall- eller plastmöbler. Även sitsarna i lokaltrafiken var av hårdplast... 

Biblioteket var nog det värsta jag har sett, tankarna for direkt till någon form av fängelse eller en tentasal i 1940-talets Ukraina. Varje besökare registrerades genom att man fick legitimera sig och bära ett besökarkort som samlades in, granskades och stämplades av en vakt vid varje avdelning.



Den modernaste boken vi hittade var från 2002, men dessa exemplar var svåra att hitta bland de dammiga läderryggarna. Inte direkt någon inspirerande miljö eller det förlängda vardagsrum som jag ser de svenska biblioteken som!

Staden är, utöver diverse bilar och fotbollslag, känd för sin slow food. Rättvist, lokalt, nyttigt och mycket gott! Vin och ost kunde de också. Jag behöver kanske inte tillägga att jag trivdes som en prinsessa.

På vägen hem fick jag även se en skymt av Alperna!



Jag kan rekommendera det här sättet att utforska städer på. Vi hann se jättemycket som man kanske inte hade gjort om man inte letade efter det vi gjorde - mjuka möbler och smala saker. Väl hemma är jag mycket trött men nöjd med resan och uppdraget.

Nu återstår en kort arbetsvecka och sedan är det jullov! Då kan jag fira mitt första år som riktig fröken, tjohoo! Tänk att jag överlevt...

Men nu är det dags att dyka ner i stickkorgen och leta upp ett nytt projekt!!

So long, knit on!