knittaholic

Nu är det länge sedan det hände något här! Veckorna har spenderats i ett hus vid havet, i olika föräldrahem i skogen och så en sväng till den kungliga hufvudstaden. Stickningen går långsamt framåt och ett bevis på det har vi här:



Det är jag och min syster som stickar ikapp på Gamla stans tunnelbanestation. Eller, hon virkar då hon insett att det är en teknik som passar henne bättre och minskar risken för hysteriska anfall. Se vidare här, jag tycker att hon avancerar fantastiskt snabbt! På bilden ovan är det en kofta som ska bli till. 

 

Här har vi ytterligare ett bevis på att jag faktiskt stickar på koftan (eller iallafall har den med mig...). Fika hos farmor som nyfiket kollar in dagens stickmönster. Handarbetsvirtuosen gillade det hon såg och konstaterade glatt att det fortfarande görs fina grejer. Hon var också mycket impad av Harmony Wood-stickorna. "Ja, tänk vad de hittar på..."

Skogen har skördats kraftigt på gula, blåa och röda skatter.



Första omgången svamp hittade jag på en yta av cirka 3 kvadratmeter. Sen växte det till ny flera gånger om innan jag lämnade Trögden med väskan full av förvälld svamp och frysta blåbär. Fryspåsen hann ju naturligtvis tina på vägen i det 30 grader varma tåget, och blåbärssaft hann rinna ut i tågvagnen innan det upptäcktes. Fiffiga Fia hade plattat ut bären och tejpat ihop påsarna för att blåbären inte skulle klumpa ihop sig. Tejpen löstes ju upp när bären tinade och...tåget blev blått. Tinade, mosade och väl frysta igen blev det ju ändå en stor bärklump. Bra tänkt, men inte hela vägen! Som tur var var det bara min väska som stod i närheten och blev blå.

Men, det var inte vilken väska som helst! I den väskan fanns detta:



Jag har alltid älskat dragspelsmusik och har de senaste veckorna varit besatt av tanken på att ha ett eget dragspel att spela på. I Fjärdhundra finns en liten butik i ett inrett garage som drivs av ett norrlänskt par. Dessa bokade jag tid med i förväg och när jag kom dit bjöds det på kaffe och pratstund. De hade lagt undan ett spel till mig som de trodde skulle passa, och jag kände mig genast hemma när jag fick pröva det!

Det var lite taktik i att köpa det däruppe. Eftersom mina föräldrar bor ute i skogen kunde jag dra de första knarriga tonerna för familjen och älgarna istället för grannarna i hyreshuset... Det är lika roligt att spela som jag hade inbillat mig och det går långsamt framåt! Men en nybörjarkurs till hösten hade kanske varit något...

Per Helldorff har gjort fantastiska träkonstruktioner. På en handelstädgård utanför Örsundsbro har han ställt ut under sommaren och vi åkte dit och tittade den sista öppetdagen. Tyvärr var det några konstruktioner som gått sönder på grund av att folk hanterat dem ovarsamt. De var bygda så att man skulle veva på en vev och flertalet kugghjul gjorde att något hände "på scenen". Men uppenbarligen så har inte besökarna respekterat detta utan gått in med sina feta fingrar och pillat och dragit i de känsliga trädelarna. Förstå vilket jobb som ligger bakom och så kommer det idioter som inte begriper någonting. Man blir ju mörkrädd!

 



Hur som helst var det en jättefin utställning, ta chansen att se den om den kommer till en ort nära dig!

Se även utställningen Proggens affischer på Nordiska muséet!

   


Jag har sett den två gånger och tycker att den är fantastisk! Man får låna hörlurar och lyssna på härligheter som Sillstryparn, Nävgröt, Mögel och Träd, gräs och stenar under tiden.

Nu ska jag sticka klart koftan!